Aspkoll.se, ett svenskt diskussionsforum inriktat på webbutveckling, ställer sig i ett nyhetsbrev till sina nuvarande och tidigare medlemmar den 4 augusti frågande till sin egen framtid. Tillväxten har sjunkit kraftigt sedan 2009 och de tidigare aktivitetssiffrorna tappar fäste. Det här är långt ifrån ett unikum. Att 2011 hitta ett svenskt webbforum som inte sett aktiviteten dala är svårt. Varför är de forna kunskapskällorna på väg ned i graven, bör vi göra något åt det, och vad kommer härnäst? Webbutvecklaren Mauritz Zachrisson spekulerar om de sociala nörderiernas framtid.
Handen på hjärtat. Min spontana reaktion var definitivt inte förvåning.
2006-2007 var, i alla fall för den del av de svenska webbforumen inom webbutveckling jag råkats med, något av två glansår. Diskussionerna gick heta, dygnet runt, om allt och inget inom allt mellan dåtidens nya, spännande saker som CSS 3′s första stapplande steg till databasqueries. Målgruppen var främst tonåringar och unga vuxna. Det fanns en webbkultur på ett helt annat sätt än idag. Bland unga tonåringar ansågs det inte alltför sällan som lite coolt och häftigt att ha och hålla på med den tidens pingviner — hemsidorna.
Något hände. Vad är osäkert. Kanske svängde kulturen bara, som den så vackert ibland tenderar göra. Forummoderatorerna tröttades ut av en allt mer sjunkande nivå på frågor. Besökssiffrorna sjönk. Facebook och till viss del Twitter slukade sakta men säkert webbens sociala sfär. Bland 13-åringarna blev en webbsida lika betydelsefull som en axelryckning.
Ett problem som framstår som allt mer tydligt är fokuset på fakta. Otroligt stora delar av diskussionen har handlat om fakta. Om frågor kring lösningar och problem. Det här är den enkla sidan av steken. Till och med Svensson, utan kunskap om betydelsen av varken ordet webbläsare eller operativsystem, har ökat sina krav på information. Vi vill ha den nu, inte senare. Realtime-information blev aldrig riktigt så hypat som många i början ville få det till. Det har istället blivit en naturlig utveckling. Men det är irrelevant.
Huvudsaken är att informationsvanorna förändras. Att vänta två timmar på ett forumsvar som med största säkerhet inte täcker allt man behöver ha reda på är inte längre aktuellt. Personligen tycker jag inte ens att Twitter längre räcker. Med Google kan man istället hitta de svar man söker, idag bättre än någonsin tidigare. Stundtals känns det som att nästan varje existerande problem tagits upp på siter som Starckoverflow. Till och med de mest obskyra programvaror har inte sällan riktigt bra dokumentation. Information är inte längre ett problem, vilket är varför vi inte längre behöver några forum eller plattformar för att fråga efter det. Det är redan gjort. Varför uppfinna hjulet för tolfte gången?
Kort sagt kan man dra en parallell till skolan.
Att sitta i biblioteket och mysa för mysighetens skull är helt enkelt onödigt. Google går fortare.
Men när vi ändå är inne på paralleller till skolväsendet finns en annan, viktig sak att tänka på. Nämligen framtiden för den sociala webbutvecklingen och att diskutera och finna folk att dela erfarenheter med tack vare sin hobby eller sitt yrke. I skolan gör vi till mångt och mycket detta, om än påtvingat av skolplikten och utbildningsbehovet. Att inte bara ta reda på fakta som behövs för att utföra en uppgift, utan att behandla den, vrida den och diskutera den, och finna nya, intressanta erfarenheter och människor man trivs med och arbetar bra med genom analys och diskussion. När faktan är lättillgänglig behöver den sociala sfären moderniseras och börja röra sig mot nya arenor. En onekligen ganska torr marknad.
Sweden Social Web Camp som går av stapeln i dagarna är ett bra exempel. Ett exempel på hur information och problem blir så mycket mer intressanta när man gör det till något socialt. Inte genom ytterligare en satans Share-knapp, utan genom människokontakt i form av en konferens, eller någon annan mötesplats, såväl digital som analog, som ger utrymme för djupare diskussion. Ja, det finns gränser för vad som kan avhandlas på 140 tecken eller bland hurtiga söndagstidningsläsare på Facebook. Men SSWC är också bara ett exempel. Det finns mer. Men det behövs ännu mer. Framförallt måste nörderi få vara nörderi. I dagens sociala medie-hype tycks allt handla om framgångar på Facebook. En problembeskrivning eller frågeställning som inte alls kräver kunskapstörst sena kvällar i Terminalen. I ärlighetens namn är det svårt att sätta fingret på annat än behovet av något nytt. Något mindre lösaktigt, något djupare och något mindre prestigefyllt och något lite nördigare än den ganska utkörda sociala medier-debatten.
Frågan är; vad är det?
Mauritz Zachrisson är 16 år, produktionschef och webbutvecklare på system– och marknadsinriktade Dock Produktion, samt en flitig användare av olika sociala plattformar under såväl forumens glanstid som dagens Twitter-hype. Utöver webben och datorernas värld pluggar han naturvetenskap och funderar över framtiden, eller tar en kaffepaus på Twitter under kontot @Macfeast.
Ett fantastastiskt sätt att i ett wordpress-tema möjliggöra lite större utsvävningar och konfiguration och tweaks är att sätta upp fördefinierade så kallade custom fields, för detta använder jag 